Företagens vidlyftiga användande av räntesnurror har retat upp regeringen. Ett 30-tal miljarder försvinner påstås årligen den vägen ur skattebasen. Föga förvånande kritiserar finansminister Borg näringslivet för detta aggressiva manipulerande i syfte att sänka skatten. Mer provocerande ur ett strikt fiskalt perspektiv är måhånda att staten därigenom blir snuvad på ett ganska stort antal miljarder årligen.
Orimligt anser finansminister Borg. Företagen skall ta sitt samhållsansvar och betala sin skatt. Har han rätt? På den frågan kan svaret inte bli annat än ett ja. Nuvarande skattergeler har givit internationellt verksamma bolag en gyllene möjlighet att minska sin skatt genom trixande av räntebetalningar över nationsgränserna. Men att ensidigt kritisera näringslivet för detta är ohederligt. Det är ju inte det som stiftat lagen utan de folkvalda politikerna på regeringens uppmaning. Bättre vore då att kritisera riksdagsledamöterna – eller möjligen den förre regeringen – för att ha gett företagen denna generösa möjlighet till skatteundandragande.
Men Borgs förslag till lösning är helt oacceptabel. Istället för att ge näringslivet ett rakt och tydligt besked om vad som får göras och vad som inte får göras ur räntefördelningshänseende, väljer Borg att överlåta bedömningen till Skatteverket. Anställda tjänstemän – utan något som helst mandat från väljarna – skall alltså göra en bedömning av vad som är kommersiellt tillåtet och vad som inte är det. Man kan undra vad de har för kompetens för det. Till råga på allt ligger i förslagets utformning att denna bedömning också får göras några år bak i tiden.
Ur rättssäkerhetssynpunkt är det presenterade förslaget helt uppåt väggarna. För det första är retroaktiv beskattning inte förenlig med den svenska grundlagen. För det andra är en skönsmässig bedömning av enskilda tjänstemän inte acceptabel.Ty det är inte av tjänstemän landet styrs utan av lagarna. Det är en av grundlagens viktigaste paragrafer.
Men invänder någon, våra statstjänstemän är oförvitliga tjänstemän – korrekta och inte alls korrumperade. Skulle de inte kunna göra denna bedömning på ett förtjänstfullt sätt och om ett företag inte är nöjt med bedömningen kan de ju alltid överklaga beslutet. I teorin kan det möjligen fungera men inte i praktiken. Överklagande tar tid och kostar pengar. Därtill plägar sådana processer blir offentliga med allt vad de innebär i form av dålig publicitet och i värsta fall ren skandalisering.
Varumärket är viktigt att skydda – om det råder det stor enigghet i näringslivet. Rimligen blir konsekvensen då att företag väljer att acceptera ett tvivelaktigt – kanske till och med rent felaktigt – beslut av Skatteverkets tjänstemän, bara för att slippa publicitet.
Men är det inte samma sak som att undegräva rättssäkerheten? Varför inte söka efter en annan lösning på ränteproblemet – en som ger staten de önskade intäkterna och företagen en möjlighet till säker planering? För inte skall väl finansminister Borgs heta dröm efter fler skattemiljarder få tillåtas utmana en av demokratins allra viktigaste förutsättningar – den om rättssäkerhet.
Pålsson's Blog 