Nationalekonomiska Föreningen

2010-01-15

I tisdags (den 12 januari 2010) var jag på ett möte med Nationalekonomiska Föreningen. Ämnet för kvällen var ” Vilka lärdomar bör den nationalekonomiska professionen dra av den ekonomiska krisen”. Ämnet var tydligen av stort intresse, ty salen var överfull av förväntansfulla åhörarna.

Och det var också ett rätt trevligt samtal som fördes av de sex paneldeltagarna. Så mycket om krisens orsaker och möjliga konsekvenser sades inte och inte heller diskuterades i konkreta termer vilka lärdomar som kunde dras för den nationalekonomiska forskningen. Utan samtalet präglades av en ovanlig ödmjukhet. Man var rörande överens om att man inte haft tillräcklig kunskap och att den nationalekonomiska forskningen, i strävan efter teknisk och metodologisk fulländning, drivits för långt i sin specialisering.

 Därför fanns det i professionen helt enkelt inte tillräcklig kunskap om de komplicerade samband som den globala ekonomin kännetecknas av – inte minst sambanden mellan finansmarknaderna och den reala ekonomin.

 Att mera forskning behövdes var man helt överens om. Men det mest djärva förslaget kom från nationalekonomis ”grand old man” – den alltid lika intressanta Assar Lindbeck. Han föreslog djärvt att utbildningen av nationalekonomer borde avslutas med en kurs i – ja just det – nationalekonomi. Ett välkommet förslag som, om det genomförs, bådar gott för den akademiska nationalekonomin. Mindre av sofistikerade teoribyggen och komplicerade metodutvecklingar och mycket mera av verklighet – det skulle återge ämnet den charm och den självklara ställningen som nummer ett bland samhällsvetenskaperna som det en gång hade.

 Mera intressant var mötet i ett helt annat avseende, nämligen sammansättningen av publiken och panelen. Av de sju på scenen var samtliga män – också debattledaren var man – och medelåldern hög – runt 60 år. Och så såg det också ut i publiken. Nästan bara äldre män – det unga och det kvinnliga inslaget var i det närmaste försumbart. Kan det verkligen vara så att nationalekonomiska spörsmål bara intresserar äldre män eller finns det någon annan förklaring?

 Vet inte och vet heller inte varför jag nu reagerar så starkt på detta nu. Beror det på att jag har blivit äldre? Kanske, men mera troligt beror det på att jag de senaste 7-8 åren haft riksdagen som min hemvist. I politiken är det numera en självklarhet med en jämn könsfördelning. Och så är det faktiskt också ute i stora delar av samhället.

 Själv tycker jag det bara är bra. Och så verkar faktiskt också männen tycka – i vart fall om jag skall döma efter de personliga samtal jag haft med män i beslutsfattande positioner. De menar att med kvinnor kommer nya förhållningssätt in i debatten och runt styrelseborden: andra frågor blir uppmärksammade och andra sätt att attackera frågorna. Kort sagt, med kvinnor fås en mera allsidig belysning av problemen.

Ofta brukar också framhävas att mångfald ökar kreativiteten.  Men dessa insikter tycks ännu inte ha nått nationalekonomin. Där utgörs utövarna av en förbluffande homogen skara av äldre män. Kanske är det just denna homogenitet som förklarar varför de vassaste forskarna i nationalekonomi hade så lite att bidra med i diskussionen om den ekonomiska krisen. När alla tänker i samma spår blir det inte mycket av tänkande alls.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: