VILKEN VÄG GÅR POLEN?

publicerad  november 2013

 

2004 var en milstolpe i EU:s historia. Det var då unionen fick tio nya medlemmar. Åtta av dessa hade tidigare ingått i den sovjetiska intressesfären.

Störst av de nya var Polen som med sin befolkningsmässiga styrka (38 miljoner invånare) har som mål att tillhöra EU:s inre kärna. Att Polen klarat den ekonomiska krisen väl ger styrka och talar för att man kommer att lyckas. Samtidigt står Polen utanför eurosamarbetet och med det den fördjupning av samarbetet som nu sker i euroländerna.

Men det finns också andra hinder! På den extremt viktiga energipolitikens område har Polen tagit en position som går på tvärs mot EU:s, inte minst mot Tysklands. Målet att minska utsläppet av växthusgaser får inget stöd av Polen.

Motståndet ska förstås av att Polen är helt beroende av fossila energislag – främst kol men också rysk gas. Att lägga om detta energisystem till ett som är grundat på förnyelsebara råvaror är en dyr sak för ett fattigt land som Polen.

Annorlunda förhåller det sig med Tyskland som med den klimatsmarta politiken hoppas kunna bli en ledande exportör av den nya energitekniken och därmed tjäna ekonomiskt på omläggningen.

Polen motsatte sig också North Stream – gasledningen över Östersjön som förser Tyskland med gas från Ryssland. Polen insåg att med en ledning mellan Ryssland och Tyskland  blev det lättare för Ryssland att utöva påtryckningar på Polen genom hot om uteblivna gasleveranser. Polen får nämligen sin gas direkt från Ryssland. 

Det hindrar nu inte Polen från att vilja hålla goda relationer med Ryssland och något omedelbart hot därifrån ser man inte – men framtiden bedöms som osäker.

Att USA:s intresse för Europa minskat och att tyskarna uppvisat en påfallande passivitet på försvarsområdet oroar polacker. Deras svar på det säkerhetspolitiska osäkerheten är istället en kraftfull ökning av ambitionsnivån för sina försvarsutgifter. Polens tilltro till EU:s och Nato:s vilja att bistå vid en konflikt är uppenbarligen svag.

Den som besöker Uprising Museum i Warszawa får en ledtråd till polackernas misstro. Här berättas om det polska upproret i Warszawa under andra världskrigets slutskede. Motståndsrörelsen var dåligt utrustad och organiserad men med stöd från det ryska artelleriet trodde man sig ändå kunna driva bort tyskarna. 

Inledningsvis gick det bra. Tyskarna pressades tillbaka. Men så upphörde det ryska stödet. Varför är inte helt klarlagt, men den vanliga förklaringen är att ryssarna inte ville ha någon inblandning av polska nationalister i de kommande fredsförhandlingarna. Istället för att låta den röda armén krossa motståndsrörelsen lät man tyskarna göra jobbet.

Vilket de också gjorde. Efter några få månader var det polska motståndet nedkämpat. Warszawas befolkning var utplånad och i stadens gamla del fanns inte ett enda helt hus kvar.

Så inklämda mellan de mäktiga grannarna Tyskland och Ryssland söker polackerna nu sin framtid. I den terrängen gäller det att navigera försiktigt men bestämt. Starka finanser och ett starkt försvar kan då vara till god hjälp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: