TACK FÖR MIG

publicerad januari 2014

Min första krönika handlade om EU. Den avslutades med att jag förutsåg att en intressant politiskt utveckling som vi bara sett början på.

Blev jag sannspådd?

Det får man nog säga att jag blev.

Sedan januari 2012 har eliten i Bryssel drivit igenom en rad beslut som tidigare ansetts som fullständigt otänkbara. Vi har sålunda fått en finanspakt, en Tobin-skatt, ett första steg mot en fullskalig bankunion m.m.  Den europeiska centralbanken, ECB, har vidare genom operationer på marknaden gett omfattande finansiellt stöd till krisländerna i direkt strid mot Lissabonfördraget.

Detta har naturligtvis inte skett utan gnissel mellan medlemsländerna. Särskilt har sprickan mellan euroländerna och de övriga länderna vidgats.

I själva verket växer nu motståndet mot EU i alla medlemsländerna på ett närmast alarmerande sätt. Ofta kombineras det med en invandrarfientlig hållning. Så är fallet i två av EU:s grundarländer – Holland och Frankrike – men också i länder Finland, Ungern, Österrike, Grekland och Sverige!

Inom dessa grupperingar diskuteras nu också möjligheten att bilda en gemensam front inför valet till EU-parlamentet i maj.

Hur det blir med den saken vet vi ännu inte men besannas farhågorna kan dessa krafter mycket väl få verklig maktställning i EU-parlamentet och driva EU i en riktning som ingen tänkte sig när Lissabonfördraget klubbades igenom 2010. Det var nämligen då EU-parlamentet gavs en verklig maktställning för att göra EU mera demokratiskt!!

Det är inte förvånande att de politiska spänningarna i unionen ökat. Så blir det ofta i dåliga tider. Under 2012 och 2013 var tillväxten för hela EU noll. För euroländerna var den till och med negativ. Arbetslösheten har ökat snarare än minskat under samma period. För de värst drabbade länderna – Grekland och Spanien – överstiger den 20 procent vilket måste betraktas som ett totalt ekonomiskt sammanbrott.

Det som idag verkligen oroar beslutsfattarna  är utvecklingen i Frankrike. Tillväxten är noll, arbetslösheten ligger på 11 procent och statsskulden och budgetunderskotten befinner sig långt utanför det tillåtna. Frankrike får bara inte hamna i akuta ekonomiska svårigheter. Det klarar inte EU och inte heller euron. Man kan därför förmoda att Frankrike och president Hollande håller EU:s beslutsfattare och världens finansiella marknader i nervös väntan.

Vem hade kunnat förutspå detta för 10 år sedan när euron just kommit på plats och optimismen stod på topp? Då när de ansvariga politikerna trodde att EU skulle kunna ta upp kampen om det ekonomiska herraväldet med USA.

Så blev det inte. Det blev precis tvärtom. Men att sticka hål på den varböld som förgiftat hela samarbetet – euron – är det ingen som vågar. Alla vet att detta skulle skapa totalt kaos på de finansiella marknaderna med oöverskådliga konsekvenser som följd.

Fast å andra sidan är det nog alltfler som inser att det kan vara än värre att  klamra sig fast vid en konstruktion som inte visat kunna fungera. Sålunda har Storbritanniens premiärminister David Cameron lovat britterna en ny folkomröstning om medlemskapet 2017.

Precis som för två år sedan törs jag utlova att vi har en spännande ekonomisk och politisk utveckling framför oss. Jag törs också sätta en krona på att världen får stå ut med euron i vart fall 2 år till.

Men vad som händer därefter är skrivet i stjärnorna.

  

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: