NYA TIDER

publicerad oktober 2013

I sociala media blommade nyligen upp en debatt om läxor. Utmattade föräldrar krävde att de skulle avskaffas med argumentet att läxorna förgiftar familjesamvaron. Barnen gör nämligen inte läxorna med glädje. Den rädsla för auktoriteter som fanns förr och som fungerade som ett drivmedel för läxläsning har försvunnit. Istället krävs det tjat, tjat och åter tjat för att få barnen att göra det som de fått i uppgift av skolan.

Min första reaktion var att detta var ännu ett utslag av den unga generationens krav på bekvämlighet. Förstår de verkligen inte att också svenska barn måste arbeta hårt i skolan för att som vuxna kunna hävda sig på den globa arbetsmarknaden? Se bara hur barnen i Japan och Kina från 3-års åldern drillas hårt i skolarbetet av sina föräldrar!

Och för övrigt, har inte barn i alla generationer tvingats uthärda läxor utan att ha tagit någon större skada? Ja, ja, jag vet att det förr inte fanns lika många konkurrerande aktiviteter som nu och att respekten för skolan var större men det hindrar inte från att läxorna sågs som något nödvändigt ont som bara skulle göras.

Fast det var min första reaktion. Ganska snart ändrade jag uppfattning. Tiderna har förändrats. Och vi behöver inte gå tillbaka till 60-talet då jag gick  skolan för att se det utan det räcker att förflytta sig till 80-talet.

Skiljelinjen går närmare bestämt med 1991 års skattereform. Innan dess arbetade för det mesta bara en av föräldrarna arbetade heltid medan den andra nöjde sig med deltid. Med den ordningen fanns inte bara tid för föräldrarna att hjälpa sina barn med läxor, det fanns också någon hemma i bostaden när barnen kom hem och behövde hjälp.

Idag är normen den att båda föräldrarna ska arbeta heltid. Till detta ska läggas att restiderna blir allt längre. Räknar vi in den och tiden för inköp m.m. har det inte sällan gått 10 timmar från det att föräldrarna och barnen lämnade hemmet på morgonen till dess att de är tillbaka på kvällen.

Men dagen är inte slut med det. Väl hemkommen börjar hemarbetet; städning, tvätt, matlagning m.m. När alla dessa sysslor är över är det dags för läxorna. Men då är alla utmattade.

Jag förstår att läxor inte står högst på schemat. Också barn och föräldrar behöver någon timmes tid för återhämtning innan det är dags att gå och lägga sig.

Systemet med läxor förutsätter att det finns någon i hemmet som kan hjälpa till med dem. Krävs av alla – även barnfamiljerna – att de ska arbeta heltid på arbetsmarknaden måste politikerna anpassa systemet efter detta. Då faller det sig naturligt att det offentliga erbjuder inte bara hjälp till de gamla utan även hjälp och stöd till barnen.

Alltså, ta bort läxorna i de lägre årskurserna. Förläng istället skoldagen med låt säga en timme att användas för ren färdighetsträning. Kalla det gärna för en läxtimme. Men med den ordningen ges även barn med svaga förutsättningar i hemmet möjligheter att arbeta med ”läxorna” under professionell ledning. Det gör barnfamiljernas vardag outhärdlig och skolmiljön mera rättvis.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: