DEMOKRATI.nu

publicerad januari 2014 i Sydsvenska Dagbladet

 

I årets elfte timme kallade demokratiministern Birgitta Ohlsson till presskonferens. Inte utan stolthet lät hon då meddela att regeringen, för första gången på 10 år, tagit fram en demokratiskrivelse till riksdagen.

Händelsen mottogs med en gäspning av media som om demokrati är en självklarhet. Ingeting kunde vara mera felaktigt. Demokratin måste ständigt utvecklas för att hålla takt med utvecklingen.

Därför är det välkommet att regeringen redogör för de utmaningar den ser framför sig på demokratiområdet: den ökande klyftan mellan väljarna och de valda, det minskade intresset hos väljarna att engagera sig, den bristande representativiteten i de valda församlingarna, det ökade våldet mot förtroendevalda m.m.

Men ett verkligt engagemang för demokratifrågan är svårt att finna i skrivelsen. Den är kort – drygt 100 sidor – och den mest långtgående åtgärden som regeringen aviserar är att tillsätta en demokratiutredning! Ett klassiskt sätt att avlägsna en besvärlig fråga från den politiska dagordningen.

Allvarligare är dock att regeringen undviker att ge sin syn på den riktigt svåra frågan: det demokratiska underskottet i EU. Det är väl känt och har diskuterats så länge unionen existerat. Inte minst inför genomförandet av Lissabonfördraget var detta en stor fråga i Bryssel.

För svensk del har medlemskapet inneburit riksdagen förlorat rejält med inflytande. Den statliga myndigheten SIEPS räknar med att drygt 1/3 av alla lagar som numera klubbas igenom i riksdagen har sitt ursprung i ett direktiv från EU. Och i den processen är riksdagen, liksom alla andra nationella parlament, helt bortkopplad.

Det går inte att befria sig från intrycket att skrivelsen mest ska ses som en läpparnas bekännelse eller varför inte som ännu ett sätt för moderaterna att påverka historiebeskrivningen.

I skrivelsens inledning slås nämligen fast att moderaternas föregångare -Allmänna valmansförbundet – ”fick en avgörande roll för att i riksdagen driva fram den reform som ledde till införandet av allmänn rösträtt för män 1909”.

Av det skulle man kunna tro att det är högern som mest energiskt av alla kämpade för demokratins införande i Sverige.

Så är det inte. Allmänna valmansförbundet bildades visserligen med anledning av de allt högljuddare kraven på allmän rösträtt men inte för att påskynda dess införande utan skydda sina egna intressen.

Dessa intressen var närmare bestämt en ändring av valsystemet från majoritetsval (vinnaren tar allt) till proportionella val. Med majoritetsval och allmän rösträtt skulle de konservativa krafterna försvinna från den politiska kartan. Det var inte svårt att räkna ut.

Så i valet mellan att stå fast vid sina föga demokratiska ideal och försvinna och att godta en utvidgad form av rösträtt och införandet av proportionella val, valde man det senare.

Egenintresset ljuger aldrig!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: