BEHÖVS EU-PARLAMENTET?

publicerad mars 2014 Sydsvenska Dagbladet

Bara 2½ månad kvar till EU-valet. Demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) gör sitt bästa för att förmå väljarna att gå till valurnorna. 50 procents valdeltagande är målet. Det får betraktas som mycket modest och säger något om medborgarnas intresse för EU, eller snarare brist på det.

Varför detta ointresse för en institution som faktiskt påverkar vår vardag långt mycket mer än vi tror? Uppemot hälften av de beslut som fattas i den svenska riksdagen är ju en direkt följd av beslut som tidigare fattats i Bryssel. 

Jag tror att väljarnas attityd är en spegling av partieliternas dito. För hur mycket de än försöker övertyga oss om EU-valets betydelse visar de själva bara ett förstrött intresse för det. Det märks i partiernas valplattformar. Där finner läsaren mest fluffiga formuleringar om EU-projektet som sådant blandat med högstämda ord om EU som fredsprojekt och den gemensamma marknadens ovärderliga betydelse för Sverige som litet och exportberoende land. De konkreta förslagen om hur arbetet i EU-parlamentet ska gestalta sig lyser däremot med sin frånvaro.

Märkligt med tanke på att merparten av de förslag EU som har att ta ställning till måste godkännas av EU-parlamentet för att kunna träda i kraft. Samtidigt som de nationella parlamenten inte kan göra ett enda dugg för att stoppa dem.

Men hur det går i EU-valet påverkar inte makten på hemmaplan och det är det enda som räknas av partieliterna. Vilka beslut som fattas i EU-parlamentet går heller inte att styra från partihögkvarteren i Stockholm. Av EU-parlamentets 751 ledamöter kommer bara 20 från Sverige. Möjligen kan deras agerande påverkas från svenskt håll men inte de resterande 731 valda ledamöternas.

Att EU-parlamentet inte är en fråga för partieliterna i Sverige lika lite som i de andra medlemsländerna är uppenbart. Däremot borde väl det vara viktigt för unionens medborgare. Möjligen hade det varit så om det funnits paneuropeiska partier med tydliga agendor och tydliga företrädare som kunnat utkrävas ansvar om de agerat ”fel” i väljarnas ögon.

Men vi vet inte vad de olika partigrupperingarna i EU-parlamentet står för och kan inte rösta bort dem om vi är missnöjda. Varför då rösta alls?

I själva verket är EU-parlamentet en demokratisk anomali som fått alltmera makt för att ta udden av den ihållande kritiken mot EU:s demokratiska underskott. Men dess arkitekter har inte lyckats och kommer inte att lyckas. Hela idén faller på sin egen orimlighet.

Istället för att mana svenskarna att rösta i EU-valet kunde demokratiminister Ohlsson verka för att EU-parlamentet skrotades eller i vart fall återgick till den diskussionsklubb den var en gång i tiden. Omvänt borde hon verka för att de nationella parlamenten gavs ökat inflytande i EU-arbetet. Det skulle öka det demokratiska inslaget i EU, spara pengar och inte sörjas av andra än parlamentarikerna själva som går miste om en välavlönad position.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: