Maktdelning är faktiskt bra

publicerad den 23 oktober 2013

Bill Clinton fick en fråga av Elvis Costello i en TV-intervju hur man blir en bra president.

Clinton nämnde fyra faktorer. En av dessa var att vara hövlig och vänlig mot kongressen med argumentet att man i annat fall inte får dess stöd. Förmodligen ett mycket klokt råd. För den amerikanska kongressen är, till skillnad från den svenska riksdagen, en verklig maktfaktor i politiken. 

Det var så de amerikanska grundlagsfädrarna ville ha det när de för mer än 200 år sedan arbetade fram en konstitution för USA.

Den bärande tanken var att ett maktcentrum, exempelvis presidentämbetet, inte skulle kunna dominera helt utan att dess makt ska balanseras av de andra två institutionerna för makt -kongressen och Högsta Domstolen. Bara makt kan makt bekämpa – orden är Montesquieus och  de äger fortfarande giltighet.

Till skillnad från sin företrädare är emellertid Barack Obama inte känd för att vara intresserad av att bygga goda relationer med kongressen. För det anses han vara för inåtvänd och intellektuellt lagd.

Men en mera öppen attityd hade säkert varit till stor nytta för att hantera de uppslitande budgetstriderna med den egensinniga kongressen som världen nyss bevittnat. Först i elfte timmen lyckades man nå en temporär överenskommelse som innebär att USA undviker budgetstupet. Men snart måste förhandlingarna tas upp på nytt.

Drivande i stridigheterna är en liten grupp inom det republikanska partiet – Tea Partyrörelsen –  som valde att använda sjukvårdsreformen som en slags gisslan i förhandlingarna. Skjut upp den reformen och vi är redo att förhandla löd rörelsens budskap.

Tea partyrörelsen bildades 2009 som en reaktion på Obamas sjukvårdsreform. Den var då djupt impopulär i en stor del av väljarkåren. I mellanårsvalet 2010 fick rörelsen av väljarna ett kvitto på sin kritik genom att erövra flera platser i kongressen.

I svensk media har Tea Partyrörelsen beskrivits som ett gäng tokstollar  ja rent av galningar. Det må så vara att de har en udda uppfattning men sådana är också tillåtna i en demokrati. Dess politiska stöd är visserligen inte särskilt stort räknat i kongressplatser, men det undanröjer inte det faktum att de kongressmän som valts på rörelsens mandat är lika mycket valda som presidenten.

Det är ingen överdrift att påstå att det är sjukvårdsreformen som skapat den infekterade situationen i kongressen. Men att lägga all skuld på Tea Partyrörelsen är orimligt – lika stor skuld har presidenten själv. Att tvinga igenom en impopulär reform, med minsta möjliga marginal, skapar motkrafter.

För systemet med maktdelningen har nämligen också till syfte att göra det svårt att driva igenom politiska reformen. För detta krävs normalt bred enighet som en garanti för att en liten majoritet inte ska kunna terrorisera en stor  minoritet.

Onekligen en god tanke att sakfrågan inte får ta överhanden över den demokratiska förankringen. Men med strävan att en gång för alla förbättra de fattigas situation offrade president Obama denna gyllene regel. Det straffade sig omedelbart.     

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: