Tack väljare och Carl Bildt

publicerad den 11 september

På lördag (den 14 september) är det 10 år sedan svenskarna sa nej till euron. Det var ingen liten seger utan väljarnas dom över det största och mest prestigefyllda EU-projekt, euron, var solklar: 55,9 % sa nej och 42,0 % ja. Valdeltagandet var också högt – lika högt som det brukar vara till riksdagsvalet.

Jag tror att många idag är mycket tacksamma över folkets dom. Ty ser man till hur eurosamarbetet utvecklats kan vi skatta oss lyckliga för att vi sluppit den ekonomiska turbulens som euron hittills lett till. Inte så att vi helt undvikit att dras in i den – för det har vi. Men effekten är relativt begränsad. Det hade kunnat vara mycket värre!

Men vi ska inte räkna med att eliten tackar folket. Om inte annat för att det vore förargligt för eliten att erkänna att väljarna var så mycket klokare än vad den själv var.

För större delen av den politiska och ekonomiska eliten var på ja-sidan. M, FP och KD var uttalat starka förespråkare för euron. S var visserligen splittrat, men Göran Persson var en varm anhängare av euron och så var flertalet ledande företrädare för S.

Svenskt Näringsliv var givetvis på ja-sidan och så var också stora delar av LO. Ordförande Vanja Lundby Vedin var visserligen på nej-sidan men ordföranden för det viktiga Metallförbundet, Göran Johnsson, var på ja-sidan.

Ledande personer i kultur och vetenskap ställde sig också på ja-sidan. Assar Linbeck, svensk nationalekonomis verkliga nestor – var en av dem. Ernst Billgren, hyllad konstnär en annan

Räknat i pengar och antal tunga företrädare var ja-sidans överlägsennhet så massiv att det närmast framstod som ett under att de svagare nej-sidan att vinna omröstningen.

Men kampen mellan eliten och folket slutade med att folket vann en solklar seger. Kommer detta att uppmärksammas av media? Knappast. Ty det är samma elit som styr Sverige idag som för 10 år sedan. Och samma förlorare.

Det ligger i sakens natur att eliten inte påminner sig själv om tidigare förluster. Bättre då att få folket att glömma. Och i denna glömskekampanj gäller det inte prata om händelsen alls. Bara sopa det inträffade under mattan.

Därefter sätts projekt ”omnavigering” in. Den innebär att när minnet bleknat kan eliten försiktigt söka ändra folkets bild av det inträffade. Kort sagt att mana fram en bild av att eliten nog inte hade fel – att den blev förd bakom ljuset av bedrägliga samarbetspartners.

Mer hälsosamt vore förstås att erkänna att eliten inte alltid har rätt. Att det är klokt att lyssna på väljarna då och då. Ett bra argument för att folkomröstningar borde användas flitigare.

Så på lördag har du som läsare har chans att sända en tacksamhetens tanke till väljarna. Men glöm då inte att inkludera utrikesminister Carl Bildt. Denne utpräglade EU-vän chockade det politiska systemet, inklusive sitt eget parti, genom att kräva att frågan om ett svenskt medlemskap i EMU skulle avgöras i en folkomröstning.

 Tack Carl Bildt för denna klokskap!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: