MAKTENS RÄTT

publicerad den 31 juli 2013

Jag har alltid varit en stor vän av USA. Fascineras av deras sätt att tackla de utmaningar de ställts inför. Inget är omöjligt. Med god vilja och hårt arbete kan det mesta ordnas.

Deras politiska system tjänar som ett föredöme för mig. Det har byggts på insikten att bara makt kan makt bekämpa. Tydlig delning av makt kopplat till ett tydligt ansvarsutkrävande är följaktligen ledstjärna för deras konstitution.

Amerikanarnas syn på företagare är beundransvärd. Lika naturligt som det där är för dem att beundra den som lyckats, lika självklart är det att ge den som misslyckats nya möjligheter.

Deras forskningskultur belönar kreativitet och nyfikenhet och motarbetar effektivt osunda beroendeförhållanden mellan mästare och gesäll.

Men den maktarrogans som USA utvecklat på senare år har grumlat min syn på landet. Inte minst det sätt på vilket de behandlar de som vågat berätta om vad som pågår bakom kulisserna är oroande.

Bradley Manning, Julian Assange och Edward Snowden gjorde det och utmanade med det den amerikanska självbilden. Manning dokumenterade hur amerikanska soldater i krigets Iran sköt ner en grupp oskyldiga människor. Julian Assange spred via sin skapelse Wikileaks dessa bilder över hela världen. Edward Snowden avslöjade hur USA kränkte de mänskliga rättigheterna genom att med den moderna teknikens hjälp ägna sig åt globalt spioneri av oanad omfattning.

Alla tre riskerar mycket långa straff om de ställs inför det amerikanska rättssystemet. Manning är redan där och efter 3 år i fängelse är hans fall på väg att avgöras. Går det som många amerikanare vill får han spendera resten av sitt liv i fängelse.

Ty en soldat får inte skvallra –  ens om det rör sig övergrepp som strider mot internationella konventioner. Det tros skada landet. Många amerikanare ser därför Branning som en landsförrädare. Motsvarande närmast skoningslösa synsätt gäller Snowden.

Den juridiska grunden för att straffa dessa ”visselblåsare” är den sekretess som gäller soldater likväl som anställda vid säkerhetstjänsten.

Sekretessförbindelser är här problematiska. Ty vad ska vi ha internationella konventioner om mänskliga rättigheter till när  nationella sekretessförbindelser rättsligt sett går före dessa? När man med dess hjälp kan straffa den som avslöjar en förövare medan förövaren går fri?

Det mest upprörande är dock västvärldens tystnad. Bara ljum kritik  och vad gäller Snowden och Assange har några erbjudande om asyl inte kommit från något västland. Tvärtom bidrar de istället på olika sätt att få dessa utlämnade till USA.

Tänk om Manning varit en rysk soldat som avslöjat ryska övergrepp på oskyldiga tjetjener och tänk om Snowden varit kines som avslöjat omfattande kinesiskt spioneri! Hade inte  indignationen i väst varit enorm och kritiken skoningslös? Och säkert hade väst bums erbjudit ”visselblåsarna” asyl.

Men när övergreppen görs av USA är tystnaden närmast total i västvärlden.

Bara en superstat kan behandlas så!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: