APOTEKEN för alla eller?

publicerad den 3 juli 2013

För en tid sedan la Kronans Droghandel ner sitt apotek i Lima – en liten ort i glesbygdskommunen Sälen/Malung. För de boende där innebär det att de nu måste åka 6 mil fram och tillbaka för att kunna hämta ut sin medicin.

Men detta är inte det enda glesbygdsapoteket som lever farligt. Ytterligare 25 apotek befinner sig i riskzonen enligt en undersökning av Svenska Dagbladet.

Att glesbygdsapoteket kunde utsättas för press insåg regeringen när den tog initiativet till att avreglera apoteksmarknaden. Privata aktörer som ville köpa några av alla de apotek som bjöds ut till försäljning tvingades därför ta på sig ett täckningsansvar. Det innebar att de förband sig erbjuda apotek i hela landet. Detta ansvar skulle regleras för tre år i taget.

Reformen trädde i kraft den 1 juli 2009 och när den första 3-årsperioden löpt ut och avtalen skulle omförhandlas hade trycket på glesbygdsapoteken inte lättat. Därför avsatte regeringen 20 miljoner kronor för att stödja deras fortsatta existens. Ett lågt pris för att undvika negativ publicitet.

Socialminister Göran Hägglund har valt att inte kommentera glesbygdsapotekens utsatta läge.  Politiskt begripligt därför att det vi nu ser är precis det som kritikerna varnade för när reformen klubbades igenom.

Jag satt då i riksdagen och fick höra mångordiga utläggningar från de ansvariga statsråden om reformens förtjänster. Ökad tillgänglighet till läkemedel, bättre service och ett bättre tjänsteutbud samt prispress på läkemedel till nytta för konsumenterna och det offentliga utlovades det.

Risken att glesbygdsapoteken skulle offras på marknadens altare sades det däremot inte så mycket om.  Konstigt för regeringen kan väl inte vara okunnig om den kommersiella logiken. På en marknad är bara lönsamma kunder intressanta. Det är deras behov och önskemål som företagen söker tillfredsställa.

De olönsamma kunderna sållas däremot bort av företagen. Denna logik gäller också apoteksmarknaden med den skillnaden att de olönsamma kunderna är de som bor i glesbygden inte nödvändigtvis de med små plånböcker som brukar gälla. Marknaden är för liten i glesbygden för att vara lönsam.

Med nedläggningen av apoteket i Lima har vi fått ännu ett exempel på hur olönsamma kunder är marknadsanpassningens förlorare. Om ambitionen från regeringens sida är att erbjuda alla medborgare samma tjänst, bör den alltså inte utsättas för marknadens krafter.

Förstod regeringen inte denna enkla logik? Eller valde den medvetet att inför riksdagen och allmänheten dölja det egentliga syftet med reformen – den att skapa bättre service för boende i tätorterna. Eller hade den fallit offer för argumentationen om marknadens förtjänster? Men det ligger inte i de privata apotekbolagens intresse att göra gott i altruistisk mening utan att exploatera  de vinster som finns att hämta på den svenska marknaden.

Marknad är bra i stort. Men den är inte alltid bra för alla. Den innehåller en alldeles egen logik som beslutsfattarna måste förstå inte minst i dialogen med de privata intressena.