FAVORIT I REPRIS

publicerad den 8 maj 2013

För nästan exakt ett år sedan skrev jag en krönika i denna tidning på temat svenskarna som ett folk av självplågare. Det jag avsåg med formuleringen var att väljarna verkade tycka att det var bättre att staten sparade än använde skattepengarna på viktiga ting som infrastruktur, bostäder och utbildning.

Efter ett år kan bara konstateras tågens punktlighet inte ökat, att bostäderna inte blivit fler, att problemen i skolan accelererat och att vårt försvar verka befinna sig i fritt fall bara för att nämna några exempel. Och, inte minst, att den redan tidigare höga arbetslösheten ökat än mer.

Men detta har inte fått de ledande politikerna att mjuka upp kravet på statens sparande. Tvärtom, med Magdalena Andersson som Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson har betoningen på sparsamhet ökat än mer.

Att staten skall spara följer av det sk överskottsmålet som infördes Göran Persson 1997 som ett medel för att sanera statens finanser som då befann sig i uselt skick. Målet har tjänat Sverige väl och våra finanser är nu bland de bästa bland OECD-länderna. Trots det fortsätter våra politiker att driva idén om att staten skall spara.

Men nu börjar det äntligen röra på sig i frågan. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson krävde i sitt första maj tal att överskottsmålet skall ses över – eller som han uttryckte saken: det är på tiden att rycka bort plåstret. Med det sällade han sig till samma uppfattning som LO:s motpart – Svenskt Näringsliv – länge drivit.

Vad som förmodligen satte fart på processen var en intervju i Dagens Industri där överskottsmålets arkitekt, Göran Persson, deklarerade att målet kan skrotas. Sveriges finanser är urstarka.

Med detta uttalande gav han sina efterträdare i partiet öppet läge. Ty vem kan på ett mera trovärdigt sett döma ut överskottsmålet än dess upphovsman? Men istället för att ställa sig bakom Perssons utspel, valde Socialdemokraterna att kritisera honom.

Förstår de inte att ett slopat överskottsmål är till ovärderlig hjälp för dem? Ty utan krav på överskott kan de ju öka de offentliga satsningarna utan att skatterna behöver höjas. Om låt säg överskotsmålet ersattes med det mål som gäller för kommunerna – balans över en konjunkturcykel – skulle det i ett slag öka utrymmet för nya satsningar med ca 140 mdr SEK under en mandatperiod. Och för det kan man få mycket investeringar.

Trots att målet var öppet efter Perssons utspel avstod Socialdemokraterna från att sparka in bollen. Detta säger något om spinndoktorernas makt. Istället för att göra det som varje tänkande människa ser som självklart – kloka framtidssatsningar – verkar politikerna bara tänka på nästa opinionsundersökning.  Och då betalar det sig bra att framstå som ansvarsfull och hålla hårt i plånboken.

Eller har euro-krisen och den snart 8-åriga perioden i opposition skrämt det forna statsbärande partiet så till den milda grad att det förlorat allt självförtroende? Synd för demokrati behöver en livaktig opposition. Och väljarna behöver framtidstro och visioner – inte bara kameralt tänkande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: