VAD VAR DET DE SA? HUR FEL KAN MAN HA?

publicerad den 27 mars 2013

Att förutspå framtiden är ingen lätt sak. Det vet varenda prognosmakare. I helgen fick jag en påminnelse om detta. När jag rensade bland gamla tidskrifter fann jag en från 2003 med glättat blått omslag: Management Magazine. Temat för just det numret (nr 4) var EURO? 27 röster.

Trots att tidningen har 10 år på nacken erbjöd den mycket intressant – eller skall jag säga rolig läsning. Som kan förstås av titeln handlade numret om den svenska folkomröstningen om euron. Att den var en garant för välfärd och fred var hela den ekonomiska och politiska eliten tvärsäker på 2003. Och ja-sägarna var i klar majoritet av de 27 skribenterna. Här kommer några axplock på dessa segervissa uttalanden.

Så här sa den förre moderate Europaministern Ulf Dinkelspiel: ”Den gemensamma valutan erbjuder ett starkt vindskydd och pålitligt sällskap på en utsatt kapitalmarknad” för att fortsätta lite längre ned med följande optimistiska prognos: ”Och den är på väg att bli grundbulten i historiens mest framgångsrika fredsprojekt”.

Den förre socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt konstaterar i samma tidning att ”Med alla sina brister är den europeiska unionen ändå något av det viktigaste och mest positiva som händer på den politiska scenen” varför ” Det borde vara självklart att Sverige deltar i uppbyggnaden av det nya Europa” som Sverige enligt Feldt bäst kan höra genom att säga ja till svenskt medlemskap i EMU.

En riktigt rolig kommentar fäller Swedbanks förre VD Birgitta Johansson – Hedberg. ”Man måste leva med en viss osäkerhet. Men i grunden är euro av godo. Både som ett samarbetsprojekt, ett fredsprojekt och ett ekonomiskt projekt”. 

Gunilla Ahrén, initiativtagare till Ruter Dam, är lika optimistiskt. Hon slår fast att ”Hellre hoppa på tåget och vara med än att isolera sig och hoppas att ensam är starkt. För det är tyvärr nästan aldrig så.” 

I helgens storstädning fann jag också en bok av visst intresse i sammanhanget: Därför Euron – Tio ekonomer om den gemensamma valutan (Ekerlids förlag). I den uttrycker 10 tunga ekonomer – nästan alla professorer eller blivande sådana och därtill en blivande vice riksbankschef – stor enighet om eurons förtjänster.

Samsynen gäller särskilt den ökade handeln som skulle öka med euron. Bra enligt den gängse ekonomsynen, ty ökad handel ger ökad ekonomisk välfärd. Därför skall Sverige säga ja till euron.

I det avseendet har ekonomerna rätt. Handel är under normala omständigheter bra och handeln har ökat med euron. Men vad som inte fanns i ekonomernas modeller var att den ökade handeln skedde på kredit. Och det är den lilla detaljen som kan komma att välta hela EU-projektet.     

Euron har funnits i 10 år och nästan halva levnadstiden har projektet kantats av krismöten, folkliga protester och ekonomisk stagnation tvärtemot ja-sägarnas löfte om fred och välfärd.

Ja frågan är till och med om det någonsin lovats så mycket som hållits så lite som inför folkomröstningen 2003. Men svaret på den överlåter jag till framtidens historiker. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: