TES, ANTITES, SYNTES

Publicerad den 10 april 2013

Osökt kom jag förra veckan att tänka på orden tes, antites och syntes. Det som förde mina tankar till Karl Marx dialektiska materialism var en inbjudan till ett seminarium på temat: Hur skall förtroendet för näringslivet återställas?

Seminariet skall ses som ett tecken i tiden ty skandalerna i näringslivet har duggat tätt på sistone. Det har handlat om vanvård av gamla, friskolekoncernernas avancerade skatteupplägg, mutorna i Telia, köttfusket, finanskraschen bara för att nämna några. Näringslivets anseende är alltså i behov av renovering.

Missförhållande i näringslivet är inget nytt. Det har alltid funnits individer – kalla de gärna rötägg – som missbrukat sin ställning för att gynna sig själv. Vad som möjligen är nytt är att det nu pratas så mycket om dem. Det är nästan som om stämningarna från 60- och 70-talet går igen. Då hyllades tesen att det var politikerna som skapade välfärd. Företagarna däremot sågs som samhällets fiender. Bara de 20 största företagsimperierna kunde med nöd tolereras. Särskilt kritiska var man då mot de små företagen och många gav då upp.

Med förslaget att inrätta löntagarfonder firade denna verklighetsbild sin största triumf. Men reaktionen blev inte den vänstern väntade sig. Företagarna gav inte upp. Istället mobiliserade de sig och för första och möjligen också sista gången sågs direktörer demonstrera på Stockholms gator. Ungefär samtidigt bildades den näringslivsfinansierade tankesmedjan Timbro med tydligt uppdrag att vinna ”dagordningen” och ändra vår syn på företag från bovar till samhällets hjältar.

Arbetet gav frukt. På mindre än 10 år vreds agendan över till företagets fördel. Det var företagen som skapade välfärd medan den offentliga sektorn beskrevs som trött, slösaktig och ineffektiv. Bilden av politikerna ändrades samtidigt. Borta var de moraliskt högtstående politikerna som handlade enkom för att göra gott för andra. Istället lärde vi oss att se politikerna som folk är mest.

När ekonomipriset till Alfred Nobels 1987 tilldelades James Buchanon, som mer än någon annan drivit tesen om den egoistiske politikern, fick detta synsätt ett kvitto från forskarvärlden. De folkvalda blev förstås djupt indignerade över ”påhoppet” men idag är det ingen som ifrågasätter Buchanons analys.

När det mest genompolitiserade samhällsbygget historien sett – kommunismen – föll och de brister som detta system skapat blottlades vann Näringslivet definitivt kampen om dagordningen. Avreglering blev ledordet för den förda politiken. Marknadens logik ersatte politikens och allt skulle privatiseras till och med sådana verksamheter som tidigare sågs som helt uteslutna. Tesen blev en antites.  

Till att börja med blev det väldigt bra. Tillväxten steg och välfärden ökade. Men i krisens och skandalernas kölvatten är alla inte lika säkra. Politikerna håller på att flytta fram sina positioner medan företagen befinner sig på defensiven. Tesen som blev en antites håller kanske på att slå över i syntes: Både politik och näringsliv behövs men båda behöver tyglas för att inte spåra ur.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: