VATTENFALL – Mer än bara pengar

publicerad den 27 februari 2013

Så fick vi ännu ett exempel på hur svårt det är att följa krishanteringens första paragraf: alla korten på bordet – bums! Förra gången handlade det om försöken att dölja den svenska vapenfabriken i Saudiarbien nu om regeringens inblandning i Vattenfalls köp av det holländska energibolaget NUON.

 Länge avstod statsminister Reinfeldt från att alls kommentera frågan. Men när han slutligen tvingades uttala sig förnekade han kategoriskt regeringens inblandning. Det var Vattenfalls styrelse som tog beslutet och den bär ensam hela ansvaret påpekade han. I nästa steg medgav han motvilligt att frågan hade hanterats av regeringen men legat på näringsdepartementets bord varför ansvaret vilade på partikollegan Maud Olofsson.

I förra veckans frågestånd i riksdagen hade en ny försvarslinje upprättats. Nu sökte Reinfeldt att vända uppmärksamheten från hans egen person till det f d socialdemokratiska statsrådet Anders Sundström. Han satt ju i Vattenfalls styrelse när beslutet togs. Hade han då inget ansvar frågade Reinfeldt irriterat, som svar på oppositionens frågor.

Reinfeldt har anledning att känna sig pressad. Han var i allra högsta grad inblandad i affären genom att de facto ha godkänt den. Men varför la han inte korten på bordet och på en gång berättade hur det var: att han och de tre andra partiledarna bedömde att affären var bra för Vattenfall? Att år av höjda elpriser och en konjunkturuppgång runt hörnet fick dem att se positivt på framtiden. Att tjänstemän på näringsdepartementet inte hade samma uppfattning förändrar inget. Ty hur man ser på en affär beror på hur man ser på framtiden och om den vet vi inget.

Med facit i hand kan dock konstareras att de optimistiska förväntningarna om framtiden inte infriades. Elpriserna sjönk och affären blev ett rejält misslyckande som redan nu kostat Vattenfall och ytterst skattebetalarna 15 miljarder kronor eller lika mycket som 30,000 lärare och sjuksköterskor under ett år.

Dåliga affärer är inget ovanligt i näringslivet. Där tas felaktiga beslut hela tiden utan att någon upprörs över det. Men den politiska logiken är inte densamma som den i näringslivet. I politiken tillåts inga felbedömningar. Här gäller det istället att odla myten om ofelbarhet och i den ingår inte att erkänna missbedömningar som lett till miljardförluster.

Vattenfalls köp av NUON handlar alltså om regeringsdugligheten och om att upprätthålla bilden av en regering som bäst in klassen på ekonomi. Men det handlar också om regeringsmakten som sådan. Ty med sitt ja till förvärvet slog regeringen bort ett kraftfullt politiskt redskap ur handen på sig själv. Kritiken mot näringslivets styrelser – som periodvis varit närmast skoningslös. Telia Soneras för de påstådda mutorna och bankstyrelserna för sin löne- och utdelningspolitik är två exempel på det.

Men att den vägen vinna väljarsympatier är inte längre lika lätt. Ty varje utspel från regeringen i denna fråga kommer att mötas av argumentet: hur mycket spelade regeringen bort med köpet av NUON?

Inte undra på att statsminister Reinfeldt försökte tiga ihjäl frågan.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: