Det finns inget så praktiskt som en bra teori

Orden är uttalade av en ansedd nationalekonom. Vilken råder det viss förvirring kring. Men det spelar ingen roll. Det centrala med budskapet är att även något som kan framstå som enbart teoretiskt också kan ha stor praktisk betydelse.

Medianväljarteoremet är exempel på en sådan teori. I korthet innehär teorin att det parti som vinner mittenväljaren vinner valet. Reinfeldt förstod detta – förstod att ett parti som främst tar sikte på att bevara sin ideologiska renlärighet aldrig blir ett stort parti att räkna med. Men Reinfeldt ville inte leda ett litet parti i ständig opposition. Han ville vinna regeringsmakten.

Ur detta perspektiv är hans omdaning av Moderaterna fullt begriplig. När de mest högerbetonade ideérna övergetts och ersatts av positioner av närmast Socialdemokratisk snitt strömmande väljarna till och alliansen vann valet. Inte en gång utan två.

Kanske hade Reinfeldt bara studerat socialdemokraterna. Ty Socialdemokraterna var goda läromästare. Genom att konsekvent lägga politiska förslag som appelerade till mittenväljarna vann de val efter val och blev det självklara partiet för nästan hälften av befolkningen.

Så kom de nya Moderaterna. Mitt framför näsan på Socialdemokraterna la de beslag på den politiska mitten.

Men stället för att ta kampen om mittenväljarna finslipades den ideologiska framtoningen  under Håkan Juholts ledning. De renläriga partimedlemmarna jublade men väljarna flydde. Socialdemokraterna drev under Juholts ledarskap allt längre bort från mitten.

Juholts tid som partiledare blev följaktligen kort. Med den nye ledaren Stefan Löfven ändrades partiets framtoning framtoning på nytt. In mot mitten med en tydlig flört med näringslivet.

Den var en reaktion på att Moderaterna kallat näringslivet för ett särintresse och kritiserat det för girighet och oansvarighet. Med den kritiken hade Moderaterna flyttat sig vänsterut och därmed skapat ett tomrum i mitten. Det fylldes nu ut av Socialdemokraterna.

Och så inträffade det paradoxala vänsterns politik kom att ligga till höger om högerns.

Det som följt i veckan är ytterligare ett exempel på Socialdemokraternas marsch in mot mitten. På något annat sätt går det inte att förklara de nyheter som läckt ut från deras egen skatteutredare – Leif Pagrotsky.

Han förelår att Socialdemokraterna skall säga ja till jobbskatteavdragen, nej till förmögenhetsskatt och nej till fastighetsskatt. Men mest förvånande av allt: ja till RUT och ROT.

Detta förslag, som jag väckte för snart 20 år sedan, mötte då skoningslös kritik av Socialdemokraterna. För 5 år sedan infördes det under högljudda protester från vänstern. Men det var en lyckad reform, så lyckad att en av dess fränaste krititiker nu föreslår att det skall finnas kvar med argumentet att man skall inte ändra på sådant som svenskarna vant sig vid och lärt sig att gilla.

Omvandlas Pagrotskys rekommendationer till partiets politik är det som händer inom Socialdemokraterna ännu ett exempel på att det är om mittenväljarna som kampen står. Som sagt, finns det något så praktiskt som en bra teori?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: