Alla kan inte spara samtidigt

Den globala finanskris som bröt ut hösten 2008 håller fortfarande världen i sitt grepp. Fokus för uppmärksamheten är nu EU och oron hos medlemsländernas ledare är påtaglig. Toppmötena avlöser varandra och budskapet till den nervösa finansmarknaden är tydligt.  Försök inte att spekulera sönder euron. Vi kommer att försvara den med varje till buds stående medel.

 

Men där slutar också enigheten för i frågan om hur detta skall gå till har sprickan mellan nord och syd fördjupats. Medan företrädarna för de krisande länderna i syd förordar en expansiv politik för att få fart på ekonomierna är uppmaningen från de mera välmående nordliga länderna den helt omvända. SPARA! Ja, inte bara krisländerna uppmanas att spara utan alla länder bör göra så.

 

Men det är något konstigt med detta budskap ty alla länder kan inte spara samtidigt. Det faller på sin egen orimlighet – för varje sparad krona måste nämligen finnas en lånad krona. Det gäller också det globala ekonomiska systemet och kan då formuleras i följande termer: Summan av den privata sektorns och den offentliga sektorns sparande i världens alla länder måste vara noll.

 

Detta grundläggande och fundamentala sambandet mellan de privata och de offentliga saldona i världens länder lärs ut till förstaårsstudenterna i ämnet nationalekonomi. Men dess politiska implikationer är långtgående.

 

Ty följden av att alla länders regeringar driver en hård sparpolitik är att skulden lämpas över på medborgarna – i det egna landet eller i något annat. Vad gott som kan komma ur detta är inte helt lätt att se, detta särskilt om medborgarna redan till att börja med är hårt skuldsatta.  

 

Det problem som världens ledare brottas med idag är de stora obalanserna i världen. Vissa länder har lånat för mycket vilket betyder att andra sparat för mycket. För att komma till bukt med det måste de hårt skuldsatta länderna öka sitt sparande. Men det kan bara ske om andra länder minskar sitt sparande. I annat fall ges inget utrymme för de skuldsatta länderna att komma ur sin situation.

 

Det för oss nära pudelns kärna och till det obegripliga budskap som trummats ut av länder som Tyskland, Finland, Österrike och Nederländerna. Att just dessa länder så hårt betonar betydelsen av sunda statsfinanser är att det är just dessa länder som uppvisat ett högt sparande under 2000-talet.

 

Eller uttryckt i andra termer: det är de länder som dragit den största nyttan av euron. Detta gäller särskilt Tyskland vars överskott sedan 2002 är dramatiska.

 

Att därför förmå dessa att byta kurs och istället argumentera för att de länderna för en mera expansiv politik med underskott i sina statsfinanser ter sig som en ren självmotsägelse. Men det är helt nödvändigt att de gör det. I annat fall kommer obalanserna att kvarstå med allt vad det innebär.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: