VÅRDNADSBIDRAGET PÅ ARBETSLINJENS ALTARE publicerad den 30 jan

I skuggan av maktkampen i det stora partiet utkämpades en väl så bitter kamp i riksdagens minsta parti – Kristdemokraterna. Till sin dramaturgi stod den inte långt efter Socialdemokraternas – fast inte lika välregisserad.  

 

Utgången blev den väntade. Utmanaren Mats Odell lyckades inte störta den sittande ledaren. Mats Odells framtid hos KD måste därför bedömas vara mycket osäker.

 

För en utomstående är därför hans vilja att utmana en sittande ledare svårförståelig. Detta särskilt som de båda kombattanterna tycks ha ungefär samma uppfattning i de för partiet viktiga frågorna.  Så vad handlar då kampen om.

 

Det är inte gott att veta, men för den som försöker lyssna noga efter vad som sägs, verkar oenigheten handla om KD:s anpasslighet till Moderaterna. Hur länge skall KD vika ner sig i även de för partiet viktiga frågorna för att få vara kvar i regeringen är den outtalade frågan.

 

På den punkten har Mats Odell varit tydligast. KD måste ta mera plats i debatten har han hävdat vilket inte tolkas på annat sätt än att han som ledare skulle vara beredd att låta KD lämna regeringen om KD inte får sina frågor tillgodosedda.

 

Göran Hägglunds ambition må ha varit att vara tuff och tydlig i sin kommunikation. Men han kan knappast sägas ha lyckats så väl med den uppgiften. Kanske beror det på att han drabbats av det som händer alla små partier som ingår regeringssamarbete med ett stort parti. Hänsyn till verkligheten och det dagliga arbetet i kanslihuset tvingar dem att kompromissa bort sin egenart och tona ner de ideologiska övertonerna.

 

Det räcker nog inte för att förklara den öppna maktstriden. För att finna den utlösande faktorn får man gå några år tillbaka i tiden då Göran Hägglund inför ett häpet parti proklamerade att vårdnadsbidraget skulle skrotas. Det budskapet skakade partiet i dess grundvalar.

 

Familjepolitiken är förmodligen KD:s viktigaste profilfråga. I den spelar rätten att själv få bestämma hur den egna avkomman skall tas om hand en central roll. Utan ett vårdnadsbidrag saknas de ekonomiska förutsättningarna för att en av föräldrarna skall kunna stanna hemma och ta hand om barnen. 

 

Men vårdnadsbidraget har länge ett omstritt förslag också inom alliansen. Inte minst folkpartiet har kritiserat det för att det höll kvinnorna kvar i hemmet och därmed gick emot alla jämställdhetssträvanden.

 

Moderaterna gav dock idén tidigare sitt stöd. Fram till dess att arbetslinjen segrade som politiskt koncept. Ty hur kunde man förklara att alla även sjuka skulle förmås att arbeta genom att strama upp i ersättningssystemen och samtidigt betala ut bidrag till unga friska föräldrar för att de skulle stanna hemma och ta hand om sina barn.

 

Det mesta pekar på att Hägglund av de övriga allianspartierna tvingades att ge upp denna position. Vårdnadsbidraget offrades på arbetslinjens altare.

 

Men då vaknade missnöjet i hans eget parti något som höll på att bli hans fall. Den första krisen red han ut, men förmår han inte ändra partiets framtoning kommer han knappast att klara nästa.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: