Rätt till föräldrarskap? publicerad den 13 mars

Inom kort kommer riksdagen att rösta ja till ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning. Till det säger jag bara – NEJ! Inte för att jag missunnar just ensamstående kvinnnor att bli mödrar. Mitt nej gäller alla kvinnor, också de som lever tillsammans med någon annan person – oavsett om det är en av samma kön eller motsatt.

 

Mitt nej beror heller inte på att det skulle vara omoraliskt att bli befruktad på konstgjord väg. Varje kvinna har rätt att leva det liv hon själv vill.

 

Mitt nej hänger samman med min syn på vad staten skall göra och vad den inte skall göra. Om det kan vi ha många uppfattningar. Men alla kan nog enas om att försvar, rättsväsende, polis, infrastruktur, utbildning och sjukvård tillhör statens uppgifter.

 

Lika säker är jag på att de flesta av oss inte tycker att det är en uppgift för staten att finansiera enskildas val av livsstil. Här spelar det ingen roll om det rör om bröstförstoring eller en myckenhet av fritid.

 

Därmed faller grunden för att lagreglera ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning, ty det vore att finansiera hennes val av livsstil. Med det faller också grunden för att ge denna rättighet till lesbiska par. Också deras barnlöshet är frivillig.

 

Vad gäller heterosexuella par är det lite svårare. Barnlösheten kan vara ett livsstilsval: barn först efter en avklarad karriär vid så där 40-årsåldern. Men då kan det vara för sent. Fertiliteten hos kvinnor faller brant efter fyllda 30. Det vet alla.

 

För andra par har barnlösheten biologiska orsaker. Då räcker det inte att hänvisa till livsstilval för att neka dessa rätt till assisterad befruktning på allmänna sjukhus. Här måste andra argument till.

 

Mest naturligt är att koppla dem till de mänskliga rättigheterna. Är det då en mänsklig rättighet att bli förälder? Nej, inte enligt den konvention för mänskliga rättigheter – Europakonventionens – som 1994 infördes i Svensk lag och som EU-samarbetet bygger på.  Däremot är det enligt samma konvention en mänsklig rättighet att få ingå äktenskap och bilda familj.

 

Konsekvensen av detta synsätt är att staten inte har någon skyldighet att med vare sig lagar eller skattemedel ombesörja någons rätt att bli förälder!

 

Detta är nu inte samma sak som att förbjuda assisterad befruktning. Tvärtom, när tekniken och efterfrågan finns går den inte att stoppa. Det vore bara dumt att ens försöka. Men den får då ske på privata kliniker och med privata pengar. Allt annat vore orimligt ty det skulle leda till att annan vård eller andra offentliga satsningar trängdes undan eller till en höjning av skatterna.

 

Men skulle det inte innebära att vi får samma ordning som i Danmark? Där inte bara kostar det, barnen har därtill ingen rätt att få reda på namnet på donatorn.  Kanske blir det så. Det får donatorn bestämma. Och jag kan inte se att det skulle vara något fel i att ge donatorn denna rätt.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: