Riksdagens flathet II

Tidigt i höstas nåddes jag och alla mina kolleger i riksdagen av budskapet att från och med nu skall att vi inte längre skall få regeringens propositioner och andra skrivelser utdelade i våra postfack. Detta sades vara ett led i att minska pappersförbrukningen. Så hade riksdagsstyrelsen i all sin vishet bestämt och så blev det.

Beslutet är minst sagt anmärkningsvärt. I grundlagens första kapitel fjärde paragraf beskrivs vårt uppdrag i följande termer. ”Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel skall användas. Riksdagens granskar rikets styrelse och förvaltning”.

Propositionerna utgör ju grunden för vårt arbete både med lagstiftning och kontroll av regeringsmakten. Att inte tillhandahålla dessa dokument till riksdagens ledamöter, är ännu ett tecken på marginalisering av riksdagen.

När jag uppmanade alla mina kolleger i riksdagen – oavsett partifärg – att ägna sig åt en smula civilkurage och lämna in en stående beställning till ansvarig avdelning i riksdagen om att få samtliga propositioner fick jag några – men inte särskilt många svar. Vissa var, precis som jag, upprörda och undrade hur beslutet kommit till. Men andra ansåg att nyordningen var alldeles utmärkt med kommentaren:  ”vi slänger ju ändå propositionerna på en gång”. Inför detta uttalande häpnade jag och undrade om det också var det beskedet de gav till sin valkrets. På den frågan blev det tyst och ledamoten som yttrade det såg med en gång mycket skamsen ut. 

Men mera intresserad än så av regeringens alla förslag tycks de folkvalda alltså inte vara.

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: