Det är Merkel som bestämmer

Den här debattartikeln var publicerad på Sydsvenskans debattsida i augusti 2009 – flera månader innan regeringen satte ner foten och beslutade i frågan.

REINFELDTS HUVUDVÄRK

EU har problem – stora problem. De handlar om hur den sinande nordsjögasen skall ersättas. Det är stora kvantiteter och det är bråttom! Inom 10 år måste gas motsvarande mer än 100 kärnkraftsreaktorer ersättas, enligt beräkningar från energimyndigheten.

Hur detta skall gå till framgår av den energipolitik som EU-länderna nyligen ställt sig bakom. Lösningen ligger i att gammal gas ersätts med ny – företagsekonomiskt försvarbart och bättre än kol och olja ur klimatsynpunkt. Tekniken finns och i det fall gasen skall levereras från Ryssland räcker det med en relativt begränsad utbyggnad av ledningskapaciteten för att klara de kortsiktiga behoven.

I annat fall är investeringsbehoven mycket, mycket större.

De sinande nordsjöfälten blir därmed en het politisk fråga för statsminister Reinfeldt. Ty den ledning – North Stream – som skall transportera gasen till EU går på Östersjöns botten och delvis genom svensk ekonomisk zon direkt från Ryssland till Tyskland. 

Protesterna i Sverige har inte uteblivit. Den ryska militära närvaron i Östersjön kommer att öka, hävdas det. Ledningarna måste ju försvaras mot alla de faror som kan tänkas uppstå. Och med underhållsplattformar så nära att de kan ses med blotta ögat blir den ryska närvaron oacceptabelt påträngande.

Sverige är inte ensam i sin kritik. I Polen och Baltstaterna befarar man att en gasledning helt utanför dessa länders territorier kan leda till att de kan bli utan energi i ett krisläge.

Också i EU:s nära grannländer – i Ukraina och Vitryssland – hörs protester. Men invändningarna där har mest gällt ekonomiska faktorer. När den ryska gasen kan transporteras utanför dessa länder försvinner intäkterna från den lukrativa transittrafiken.

Och över allt vilar rädslan inför det ökade beroendet av Ryssland. I framtiden räknar man med att 80 procent av all gas i EU i framtiden kommer att levereras av Ryssland.

Situationen ser dock mycket olika ut för medlemsländerna. Medan Sverige i princip är helt oberoende av rysk gas är beroendet nästan totalt i flertalet fd sovjetrepubliker.

Avgörande för North Streams framtid är dock situationen i Tyskland som är. Tyskland är extremt beroende av gas för sin energiförsörjning och i kraft av sin storlek den största gaskonsumenten efter Storbritannien. Men då Tyskland, till skillnad från Storbritannien, nästan helt saknar egna gasresurser måste huvuddelen av konsumtionen importeras. Så uppstår beroendet av Ryssland.

Men kunde inte gasledningen dras på annat sätt än över Östersjöns botten?  Jag bedömer dock inte detta som realistiskt – av ekonomiska skäl.

För att förstå det, måste man förstå gasledningars kommersiella logik. Investeringar i dessa är mycket dyra och extremt långsiktiga. Man räknar med att avskrivningstiden är åtminstone 20-25 år.

Viktigare är dock gasledningens bilaterala karaktär. Den binder fysiskt samman en leverantör och en köpare. Köparen har bara en säljare att köpa ifrån och säljaren att bara en köpare att sälja till. Det ömsesidiga beroendet mellan dessa båda parter blir därmed mycket stort och mycket långvarigt. Och då måsta men kunna lita på varandra.

En dragning över de politiskt instabila länderna Vitryssland och Ukraina, som föreslagits, ger dessa stor makt att störa relationen mellan leverantör och köpare, något som varken Tyskland eller Ryssland har intresse av. 

Tyskland har sålunda goda skäl att stödja de ryska planerna. Tyskland är till nästan 90 procent beroende av fossil energi för sin energiförsörjning. Landet har nästan ingen vattenkraft och bara mycket lite kärnkraft. Beslut finns också på avveckla återstoden. Gas från Ryssland betyder därför att energifrågan kan lösas utan att den inrikespolitiskt besvärliga kärnkraftsfrågan behöver väckas.  

Min bedömning är att den svenska regeringen ganska snart kommer att säga ja till ledningen. Inte för att vi vill ha den, för att den gagnar svenska intressen eller för att den sänker koldioxidutsläppen utsläppen utan för att förbundskansler Merkel vill ha den. Och statsminister Reinfeldt behöver Tysklands stöd när han som EU-ordförande skall försöka ena EU och världen i den ambitiösa klimatpolitiska satsning som han satsat så mycket politisk prestige i.Vem har sagt att politik inte handlar om ett givande och tagande!

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: